Ekodesign är en term som används när produkter designas på ett sätt som minimerar deras miljöeffekter. En produkts miljöeffekter och energiförbrukning bestäms ofta redan i planeringsfasen.
Det kan handla om var TV:ns strömbrytare placeras, vilka metaller som används i en lampa eller på vilket sätt delarna i en uttjänt produkt kan återvinnas. Ekodesign handlar inte bara om energiförbrukning utan om produktens hela livscykel, som omfattar utnyttjande av råvaror, produktion, distribution av den färdiga produkten till användarna samt återvinning eller skrotning av en uttjänt produkt.
Ekodesign har redan i flera års tid varit produktutvecklarnas ”arbetskompis”. Nu skrivs kraven även in i lagen. Självfallet kan företagen fortfarande överträffa lagens krav.
Kraven på ekodesign av produkter införs i medlemsländerna i tre steg. Redan 2005 trädde ramdirektivet (EcoDesign/EuP) i kraft. Detta implementerades i Finland genom Lagen om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter, som trädde i kraft 1.1.2009. Själva kraven införs senare i form av produktspecifika EUförordningar som är direkt gällande i medlemsländerna. Om kraven på produkter däremot införs i form av direktiv måste de separat implementeras i finländsk lagstiftning.
Direktivet utvidgades 2009 till att även omfatta energirelaterade produkter. Utvidgningen av tillämpningsområdet gör att även produkter som påverkar energiförbrukningen utan att själva använda energi tas med, till exempel fönster, kranar, isolermaterial osv. På det här sättet kan man prioritera de produktgrupper som ger de bästa möjligheterna att effektivisera energianvändningen. Implementeringen av det nya direktivet i finländsk lag pågår som bäst och den nya lagen träder i kraft under 2010.
Ekodesign- och energimärkningskraven beräknas kunna spara 1116 TWh el inom EU år 2020, vilket är ca 5 % av den primära energiförbrukningen. Det här är en fjärdedel av EU:s mål att minska energiförbrukningen med 20 % fram till 2020. Den minskade elanvändningen minskar även koldioxidutsläppen till atmosfären, eftersom elproduktionen inom EU huvudsakligen baserar sig på fossila bränslen.
En annan fördel med gemensamma EU-bestämmelser är att handeln mellan länderna underlättas och industrins konkurrenskraft inom EU förbättras.
EuP-direktivet ska med hjälp av effektivare energianvändning även bidra till att trygga energiförsörjningen inom EU, vilket minskar behovet av att importera fossila bränslen.
Andra direktiv som innehåller produktkrav
En rad andra direktiv inverkar på vilka krav som ställs på ekodesign av produkter. I vissa fall kompletterar de bestämmelserna i ekodesigndirektivet om t.ex. återvinning, kvicksilverhalt och elsäkerhet. Exempel på dessa är WEEE-direktivet, RoHS-direktivet, Lågspänningsdirektivet (LVD) och EMC-direktivet. I andra fall har gamla direktiv upphört att gälla, eftersom bestämmelserna i dem har kunnat integreras i ekodesigndirektivet. Det här gäller t.ex. energimärkningsdirektivet och direktivet om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör samt direktivet om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle.
Tre direktiv och motsvarande finländska lagar har integrerats i lagen om ekodesign för produkter. Även om dessa lagar upphörde att gälla som separata lagar 1.1.2009, är kraven som fanns i dem fortfarande i kraft.
Direktiv om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar (även i kombination) för hushållsbruk
Direktivet 96/57/EG om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar (även i kombination) för hushållsbruk har implementerats i Finland genom handels- och industriministeriets förordning 854/2000.
Lagen upphör att gälla, eftersom kraven som föreskrivits i den integreras i lagen om ekodesign från och med 1.1.2009.
Direktiv om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (92/42/EEG)
Direktivet har implementerats i Finlands byggbestämmelsesamling D7/1997.
Lagen gäller tekniska krav på byggnader och andra anläggningar samt byggprodukter (produkter som är avsedda att ingå som permanenta delar i byggnader). Nya byggnader och byggnader som genomgår ombyggnad ska – med beaktande av normala serviceåtgärder och ekonomiskt skälig livslängd – uppfylla en rad tekniska krav på bl.a. energiekonomi och värmeisolering.
Lagen upphör att gälla, eftersom kraven som föreskrivits i den integreras i lagen om ekodesign från och med 1.1.2009.
Direktiv (2000/55/EG) om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör
Direktivet integreras i ekodesigndirektivet och har implementerats i finländsk lagstiftning genom HIM:s förordning 318/2002. Energieffektivitetskraven för förkopplingsdon till lysrör tillämpas på elektriska nätanslutna förkopplingsdon till lysrörsbelysning. En förutsättning för utsläppande på marknaden är att apparaterna uppfyller kraven och villkoren i lagen. De ska också vara CE-märkta. Tillverkaren eller importören ansvarar för att nämnda krav och villkor iakttas.
Lagen upphörde att gälla 1.1.2009 då lagen om ekodesign trädde i kraft.
